Landskapsdikten som politisk genre i 1700-talets Sverige

Abstract

Mitt paper unders?ker hur den lantliga klassicistiska diktningen under sent 1700-tal gavs en politisk uppgift i den gustavianska offentligheten. Medan landsbygden fr?mst framst?llts i en pastoral eskapistisk form under tidigare delen av seklet, v?nder sig diktarna allt mer mot en slags imitation av Vergilius Georgica, l?rodikten om jordbruket. Denna f?r dock en relevans som g?r l?ngt ut?ver fr?gor om lantlevnaden. Genom att n?rma sig fr?gor om historia och politik kommer den n?rmast att utg?ra ett alternativ till eposet, som under samma period b?rjar uppfattas som en "d?d" genre. Resultatet ?r en kombination av lantlig idyll och realpolitiska reflektioner ?ver ekonomi, handel och krig, d?r det politiskt-didaktiska och det eskapistiska ofta samexisterar p? ett mots?gelsefullt s?tt. I dessa heterogena och genreblandande dikter blir det m?jligt att framst?lla relationerna mellan ekonomi, rikets f?rsvar och dygdiga medborgare som en meningsfull totalitet.